Palliativ vård

Palliativ vård är behandling med fokus på att hjälpa och stödja patienter med livshotande eller obotliga sjukdomar och deras familjer. Målet är att förebygga och lindra lidande samt förbättra livskvaliteten. Den palliativa vården kan sträcka sig över en period på flera år, och är inte tidsmässigt bunden till patientens död.

Utgångspunkten för palliativ vård är varje människas rätt till ett gott liv i alla dess skeden.

Med termen livskvalitet avses den enskilda människans upplevelse av om hen förmår uppfylla de behov som känns viktiga, kan förverkliga sitt eget liv och fungera självständigt med hänsyn till omständigheter och funktionsförmåga. Inom den palliativa vården strävar man efter att förbättra livskvaliteten bland annat genom att understödja funktionsförmåga och anpassning, genom att lyssna på önskemål och möjliggöra sådant som är viktigt för patienten.

Lidande är en mångfasetterad och personlig upplevelse som försämrar livskvaliteten. Lidande är en svår grad av obehag och förknippat med rädslor och ångest inför fortsatt lidande. Vid lidande är det viktigt att tidigt observera symtomen, utföra en sakkunnig utvärdering, och vidta adekvata åtgärder. Det lidande eller de symtom en människa upplever kan vara både fysiskt, psykiskt, socialt, mentalt och andligt, såväl som existentiellt. 

I det tidiga skedet av palliativ vård kommer de palliativa åtgärderna att sättas in sida vid sida med sjukdomsinriktad behandling. Målet är att förbättra patientens funktionsförmåga med hjälp av en god symtomatisk behandling och att tillsammans med patienten jobba på det psykiska planet för att ge stöd för ork, anpassning och planering. Tidig palliativ vård gör det möjligt att uppnå en bättre livskvalitet för både patienten och hens familj. Terminalvård är den del av den palliativa vården som ges i nära anslutning till döden.

Terminalvård är vård i livets slutskede, under de sista veckorna och dagarna, men gränsen mellan palliativ vård och terminalvård är inte helt knivskarp. Vid terminalvård är patientens funktionsförmåga redan nedsatt i betydande grad och hens möjligheter att ta hand om sig själv är försvagade. Terminalvård innebär stöd för patienten och hens närmaste i sjukdomens slutskede, innan döden inträffar och efter döden.

Palliativ vård i samband med myelom

Myelom kan i olika skeden av sjukdomen vara förknippat med flera påfrestande symtom som trötthet, smärta, andnöd, stickningar och domningar i händer och fötter, ångest eller depression. Förekomsten av symtom, särskilt smärta och ångest, har konstaterats fungera som prognostisk faktor för en dalande livskvalitet.

Försämring av funktionsförmågan, förmågan att klara av dagliga uppgifter på egen hand, det mentala välmåendet, rädslan för att sjukdomen förvärras samt brist på information om vad framtiden möjligen kan innebära är exempel på andra orsaker till oro. Även patientens närmaste behöver stöd för att klara av sjukdomen.

En regelbunden utvärdering av symtom, funktionsförmåga och psykiskt välmående hjälper till att identifiera de patienter som behöver stöd för att kunna lindra sina symtom och förbättra sin livskvalitet. Behovet av palliativ vård ska grundas på myelompatientens och hens närståendes individuella behov.

De symtom som upplevs och livskvaliteten är inte direkt förknippade med sjukdomens prognos.

Stödbehandling som lindrar symtom och biverkningar

Inom den palliativa vården ses varje patient och hens närmaste som helheter, och de bemöts individuellt. Varje människas liv och upplevelser är unika. Det centrala innehållet i denna vårdform är att identifiera (eller definiera) symtomen och behovet av stöd, samt att ge tillbörlig vård. De symtom eller stödbehov som förekommer kan vara fysiska, såsom smärta, men också exempelvis förknippade med känslor, tankar, förhållandet till andra människor, ekonomi eller övertygelse/tro. Konstaterandet av patientens och hens familjs kraftresurser, erbjudande av stöd för dessa resurser samt en förutseende planering av vården spelar en central roll i den palliativa vården.

Behandling och stöd kan bestå av:

  • läkemedel,
  • stöd för egenvård,
  • diskussionsstöd,
  • handledning,
  • koordinering av vården,
  • möjliggörande av sociala händelser,
  • diskussioner gällande liv och livets förgänglighet,
  • stöd för de närstående.

I Finland är den palliativa vården en del av special- och basservicen inom social- och hälsovården. Servicen varierar beroende på bostadsområde. Den palliativa vården och terminalvården ges delvis som en del av den allmänna social- och hälsovårdsservicen på exempelvis sjukhus eller andra vårdenheter; och delvis på enheter särskilt specialiserade inom detta område (t.ex. palliativa polikliniker och terminalvårdsenheter) eller i hemmen. Patienterna remitteras till dessa olika serviceformer på basen av en individuell utvärdering och beroende på hur servicen inom den palliativa vårdkedjan är uppgjord på det område där patienten befinner sig.

Du kan diskutera ditt egna behov av palliativ vård och höra dig för om de serviceformer som finns att få på ditt bostadsområde genom att diskutera med din egen sjukskötare eller behandlande läkare. Du kan också utvärdera om du kunde ha nytta av palliativ vård genom att utföra ett självtest i Hälsobyns ”Palliatiivinen talo” Minulleko palliatiivista hoitoa? (finns endast på finska)

C-ANPROM/FI/NINL/0013/3/2022