Läkemedelsbehandling bromsar myelomcellernas tillväxt och förstör dem

Under de senaste åren har läkemedelsbehandlingen av myelom utvecklats snabbt. Tack vare detta kan myelomsymtomen lindras effektivare än tidigare. Samtidigt har de insjuknades livslängd kunnat förlängas.

Nuförtiden används en kombination av flera läkemedel, eftersom olika läkemedel som utvecklats
för behandling av myelom har olika egenskaper. Oftast inleds myelombehandling med en
kombination av 2–3 läkemedel. Läkaren väljer den kombination som är lämpligast för patienten, så
att framskridandet av sjukdomen ska bromsas så effektivt som möjligt. Om
läkemedelskombinationen inte har önskad effekt byts den ut mot en annan.

Behandling med nya myelomläkemedel är ofta ytterst målinriktad. Läkemedlets effekt riktar sig
mot specifika cancergener, proteiner eller vävnader som är viktiga för cancerns tillväxt och
överlevnad. Denna typs behandling hindrar cancercellernas tillväxt och spridning utan att skada
friska celler. Utvecklingen av moderna målinriktade läkemedelsbehandlingar fortsätter
kontinuerligt.

Nedan listas läkemedelsgrupper som utvecklats för behandling av myelom.

Immunmodulerande läkemedel

Immunmodulerande läkemedel som tas via munnen användes ursprungligen bland annat som
sömnmedel och lugnande medel, men de har visat sig vara effektiva vid behandling av myelom.

Immunmodulerande läkemedel

  • hindrar tumörcellernas utveckling
  • förebygger tillväxt av blodkärl inne i tumörerna
  • stimulerar immunsystemet att förstöra tumörceller.

Det är inte helt känt hur immunmodulerande läkemedel påverkar immunsystemet.

Eftersom immunmodulerande läkemedel kan öka risken för blodpropp, ges de ofta tillsammans med
acetylsalicylsyra eller ett blodförtunnande medel. Immunmodulerande läkemedel kan också orsaka
t.ex. minskning av antalet blodkroppar, sticknings- och domningssymtom samt trötthet och förstoppning.

Proteasomhämmare

Cancerläkemedel som kallas proteasomhämmare riktar sig mot specifika enzymer i cellerna –
proteasomer. Proteasomets uppgift är att spjälka defekta eller onödiga proteiner, vilket är viktigt för
celldelningen.

Proteasomhämmare stoppar ”proteinklipparen” som namnet antyder. Detta är ett särskilt stort
problem för myelomceller, eftersom de producerar mycket proteiner. När proteasomet inte längre
spjälkar myelomcellernas proteiner, ansamlas de i cellerna och hindrar celldelning. Detta leder till
slut till cancercelldöd och uppbromsning av cancertillväxten.

Proteasomhämning förebygger också utvecklingen av motståndskraft mot cytostatika som är ett
problem vid cancerbehandling.

Vanliga biverkningar av proteasomhämmare är bland annat illamående och kräkningar, trötthet,
diarré, feber samt alltför lågt antal blodplättar i blodet (trombocytopeni).

Kortisonpreparat (kortikosteroider)

Kortisonpreparat är kända som effektiva inflammationsdämpare. Glukokortikoider är en kortisontyp
som ofta används för behandling av myelom.

Kortison ges i höga doser tillsammans med andra läkemedel. Även kortison ensamt förstör
myelomceller, men dess effekt ökar ytterligare när det ges tillsammans med t.ex. ett cytostatikum.

Användning av kortisonpreparat kan orsaka högt blodsocker, viktökning, sömnsvårigheter och
humörsvängningar. Vid långvarig användning kan kortisonpreparat öka infektionsrisken och
försvaga skelettet.

Histondeacetylashämmare (HDAC-hämmare)

HDAC-hämmare är läkemedel som hindrar aktiviteten av enzymer som kallas histondeacetylaser
(HDAC). HDAC-hämmare kan påverka vilka gener som är aktiva inne i cellen, och målet är att
aktivera gener som hindrar cancercelltillväxten.

Vanliga biverkningar av HDAC-hämmare är bland annat diarré, kräkningar, trötthet, aptitlöshet,
svullad i händer eller fötter samt feber och svaghet.

Monoklonala antikroppar

Monoklonala antikroppar aktiverar kroppens immunsystem att förvara sig mot sjukdomsalstrare.
Monoklonala antikroppar som utvecklats för behandling av myelom binder sig till vissa proteiner i
myelomcellerna. Detta aktiverar immunsystemet att attackera cancercellerna, vilket bromsar
framskridandet av myelomet.

Biverkningar av läkemedel som hör till gruppen monoklonala antikroppar kan vara bland annat
feber, andningssvårigheter, känsla av sammandragning i svalget, flunsaliknande symtom, yrsel och
infektioner.

Oberoende av vilken myelombehandling du har ordinerats ska du alltid tala om för din läkare om du får biverkningar eller nya symtom. Det är också viktigt att redan innan behandlingen inleds berätta om eventuell övrig läkemedelsbehandling och kosttillskott eller naturpreparat du använder.