Din egen ork

Om du glömmer bort dig själv eller ignorerar dina känslor kan detta ändå leda till att du också blir sjuk och drabbas av exempelvis depression eller utmattning. Det är därför bra att lära sig känna sina egna gränser för vad man orkar klara av, och att känna efter hur man själv mår. Kom också ihåg att alla människor är olika och upplever ork och utmattning på olika sätt, vid olika grader av påfrestning. Jämför dig inte med andra. För att du ska orka finnas där för din närstående, är det viktigt att du också tar hand om dig själv. Lär dig säga nej, att vara självisk vid behov, och att också själv kunna ta emot hjälp och stöd av andra. 

Någon meningsfull sysselsättning, vänner, avkoppling, motion och hobbyer kan hjälpa dig att upprätthålla styrka i vardagen. Försök finna lämpliga sätt som hjälper dig att upprätthålla ditt eget välmående. Att läsa en bok kan vara ett gott sätt att koppla bort tankarna från sjukdom och oro en stund, medan avkopplings- och andningsövningar kan ge en mer helomfattande och även kroppslig avkoppling. Notera hur din egen sinnesstämning reagerar på olika saker – vilka händelser eller aktiviteter som höjer din sinnesstämning och vilka som sänker den. I ett påfrestande och pressat läge kan det vara bra att anteckna sina observationer exempelvis i form av en dagbok. Då kan du känna igen och analysera förändringarna från en dag till en annan och finna de stunder, situationer och aktiviteter som gör dig gott.

• Det är inte ditt fel att din närstående blivit sjuk.
• Även du har rätt att be om, och få hjälp.
• Du har rätt att visa dina känslor. Det är helt normalt att känna ilska, desperation och depression. Det är normalt att vara frustrerad och trött på hela situationen.
• Du har ett ansvar för ditt eget välmående. Var uppmärksam på dina egna gränser och lär dig att också säga nej.

• Du har full rätt till ett eget liv, egna tankar och åsikter.
• Du har rätt att njuta av små saker i vardagen och av sådant du gillar att syssla med. Var observant, och notera de saker som höjer din sinnesstämning och ger dig ny kraft att orka.

Då någon i familjen blir sjuk kommer detta att inverka på hela familjens liv. Sjukdomen är en kris som drabbar alla inom familjen – och var och en tacklar krisen på sitt eget sätt. Alla har också litet olika känslomässigt band till den insjuknade. Många svåra saker kan kännas skrämmande, och man vill kanske inte tala om dem med andra. Familjemedlemmar kan skämmas över sina egna känslor och känna att det bara lägger sten på börda för alla andra om man ger uttryck för dem. Den som fått en diagnos kan å sin sida vara orolig över vad sjukdomen kommer att innebära för hens närmaste och hur hela familjen ska klara situationen. Saklig information om sjukdomen och dess symtom samt diskussioner om också mer känsliga och intima eller svåra frågor kan hjälpa familjen att möta den nya situationen samt att undvika onödiga rädslor och felaktiga antaganden. Den mentala återhämtningen kan inte börja om man inte först vågar ta upp svåra saker och känslor och möta dem.

Att ärligt och uppriktigt diskutera situationen och alla dess aspekter kräver mod att möta sina egna känslor av alla inblandade. Om något känns för svårt att tala om, är det också bra att öppet erkänna detta. Ibland kan andra inom den närmaste kretsen bli besvikna om den insjuknade inte har den förväntade inställningen och kanske avsäger sig allt stöd eller isolerar sig från alla andra, trots att de närstående försöker stödja, lyssna och hjälpa på bästa möjliga sätt. Men de resurser alla satt in för att visa att de bryr sig och vill ta hand om den som insjuknat är absolut inte bortkastad tid. Många som upplevt sjukdom har senare med värme och tacksamhet kommit ihåg hur de nära orkade älska och finnas där också då hen själv gav minsta möjliga skäl till varm omtanke.

I krissituationer är det också till hjälp att kunna diskutera med andra nära egna eller vänner som är trygga och kan ge stöd. Tyvärr finns sådana inte alltid till hands just då man skulle behöva dem mest. Då är det bra att vända sig till någon frivillig stödperson eller professionell som kan hjälpa. Alternativt kan man uppsöka någon grupp där man träffar andra som befinner sig i en liknande situation. Om familjen även innefattar minderåriga barn, lönar det sig att kontakta skola eller daghem och informera om situationen. Ångest kan hos barn ta sig uttryck som avvikande beteende eller aktiviteter. Hjälp och råd kan också fås på barnrådgivningen eller mentalvårdsbyrån. 

En långvarig sjukdom kräver rejäla kraftresurser av hela familjen. För att alla familjemedlemmar ska orka och kunna upprätthålla sitt välmående, är det viktigt att alla också, i mån av möjlighet, kan fortsätta med sådana sysslor och hobbyer som tidigare gett dem kraft och styrka i vardagen. Detta är särskilt viktigt för familjens barn och ungdomar.