Diagnos och klassificering av myelom

Läkare gör flera olika tester för att utreda hurdan cancer du har och hur utspridd den är. Vissa tester kan också berätta vilken behandlingsmetod som är bäst.

Diagnos av myelom kräver vanligen

  • blod- och urinprover
  • bilddiagnostiska undersökningar
  • benmärgsundersökningar.

Benmärgsundersökningar genomförs senast när myelomet orsakar symtom och behandling planeras.

Blodet eller urinen undersöks för avvikande protein som produceras av elakartade plasmaceller, s.k. paraprotein (M-komponent), eftersom det nästan alltid förekommer hos myelompatienter. Paraproteinnivåerna kan berätta om sjukdomens omfattning och med hjälp av
dem kan också effekten av behandlingen uppföljas.

Blodproverna analyseras också för flera andra värden, bland annat antalet röda och vita
blodkroppar samt blodplättar (trombocyter).

Bilddiagnostiska undersökningar visar hurdana skelettförändringar myelomet har orsakat.
Röntgenbilder tas bland annat på skallen, bäckenet, armarna och benen samt ryggmärgen. Ibland
kompletteras röntgenundersökningarna med datortomografi, magnetundersökning eller PET-undersökning.

Benmärgsundersökningar bekräftar diagnosen

Myelomdiagnosen bekräftas med en benmärgsundersökning som omfattar

  • sugprov på benmärgen (benmärgsaspiration)
  • ofta också benmärgsprovbit (benmärgsbiopsi).

Benmärgsaspiration kan tas från bröstbenet eller tarmbenskammen i nedre delen av ryggen.
Provtagningsområdet bedövas och läkaren suger upp provet med en särskild spruta. Vid behov tas
en benmärgsbiopsi från bäckenbenet på ryggsidan för att utreda hur mycket myelomceller som
finns i benmärgen.

Benmärgsproverna visar om det förekommer störningar i produktionen av blodkroppar och om
plasmacellernas antal och utseende avviker från det normala. Förekomsten av myelomceller
bekräftar diagnosen och den relativa andelen av dessa celler berättar om sjukdomens omfattning.

Klassificering av myelom

På basis av undersökningarna bestämmer läkaren cancerns stadium och klassificering. Myelom
klassificeras utgående från blodprover i tre s.k. ISS-riskklasser (International Staging System) som
bestämmer sjukdomsprognosen. ISS-klass 1 har bäst prognos medan klass 3 har sämst prognos.

Klassificering av myelom är viktigt för att kunna göra upp en lämplig och effektiv behandlingsplan
för sjukdomen.