Multipelt myelom orsakar varierande symtom
Myelomsymtomen varierar individuellt hos olika patienter. I början kan myelomet vara symtomfritt. Ibland kan myelom konstateras av en slump när blodprover tas av någon annan anledning.
Myelomsymtom i kroppen
Multipelt myelom kan ibland vara svårt att upptäcka på basis av symtom. Symtomen kan vara mycket diffusa eller likna symtom på andra sjukdomar. En del symtom kan också bero på myelomkomplikationer(tilläggssjukdomar).
Ibland kan myelom framskrida lugnt och utan symtom under en lång tid. Ibland kan skelettförändringarna vara snabba och orsaka t.o.m smärta och rörelsesvårigheter.
Nedan beskrivs de vanligaste symtomen på multipelt myelom.
Myelom kan ha varierande symtomer
Myelomsymtom i kroppen
Beskriv dina symtom möjligast noggrant för läkaren. Förringa inte symtomen och gör inga antaganden om att dina symtom skulle vara utan någon betydelse.
Infektonskänslighet
Myelom försämrar den normala motståndskraften vilket leder till infektionskänslighet. Myelom orsakar ofta särskilt luftvägsinfektioner.
Störningar i njurfunktionen
Myelom kan skada njurarna och orsaka njursvikt. Detta kan i sin tur leda till svullnad, trötthet och illamående.
Njurbesvär kan bero ibland annat på alltför hög kalciumhalt i blodet eller på myelomorsakad prouktion av ett onormalt protein som skadar njurarna.
Över hälften av alla myelompatienter har nedsatt njurfunktion i något skede av sjukdomen.
Skelettvärk och -besvär
Vanliga symtom på myelom är ryggvärk eller värk i skelettet någonstans i kroppen. Multipelt myelom kan sprida sig från benmärgen till skelettet och orsaka förändringar, skador och metastaser t.ex. i ryggkotorna, revbenen, skallen, bäckenet och extremiteternas ben.
Myelomceller som växer i benmärgen orsakar ofta lokala skelettskador eller benskörhet (osteoporos). Därmed kan myelom öka risken för benbrott även till följd av mindre skador. Någon grad av benskörhet orsakat av myelom konstateras hos cirka 85 procent av patienterna i diagnosskedet.
Skelettförändringar och benbrott orsakar ofta smärta. Smärtan kan behandlas med värkmedicin (i allmänhet paracetamol), men i många fall behövs också kraftigare smärtstillande medel som verkar via det centrala nervsystemet (opiater). Ofta används dessutom kombinationer av dessa. Även själva myelombehandlingen kan lindra den smärta som skeletthärdarna orsakar. Myelomsmärtan kan vid behov även lindras med lokal strålbehandling. Lämplig motion och upprätthållande av allmänkonditionen inom de gränser som smärtorna tillåter hjälper också till att lindra smärtorna.
Anemi och utmattning
Ett allmänt symtom på myelom och ett vanligt symtom i diagnosskedet är anemi och utmattning. Anemi kan också orsaka hjärtklappning, nedsatt prestationsförmåga och andnöd.
Anemi beror på lågt antal röda blodkroppar som kroppen behöver för att transportera syre. Vid myelom stör elakartade plasmaceller utvecklingen av normala röda blodkroppar i benmärgen, vilket ofta leder till anemi. Minskat antal röda blodkroppar konstateras hos cirka 60 procent av patienterna i diagnosskedet.
Det flesta myelompatienterna upplever utmattning i något skede. Det beror ofta på anemi, men andra orsaker kan vara njursvikt eller förhöjd kalciumhalt i blodet. Då kan patienten uppleva extrem trötthet och utmattning som pågor länge och som inte lindras av sömn eller vila.
Myelombehandlingen lindrar ofta symtomen. Anemi och utmattning kan behandlas med kosttillskott, läkemedel och blodtransfusioner. Utmattning kann också lindras av hälsosam kost, regelbunden lätt motion och tillräcklig sömn.
Symtom orsakade av förhöjd kalciumhalt
Skelettskador orsakade av myelom kan öka kalciumhalten i blodet(hyperkalcemi). Symtom är bland annat:
- Urineringsförändringar
- Rastlöshet och förvirring
- Ökad törst
- Illamående och aptitlöshet
Allmänsymtom
Då myelomet framskrider kan anemi, störningar i njurfunktionen och smärtor orsaka utmattning och förvirring. Dessa symtom är dock inte vanliga ännu vid diagnosögonblicket, utan de tyder på en långt framskriden sjukdom.
Myelomcellerna kan i vissa fall fylla ut benmärgen så pass mycket att endast litet normal blodbildande cellvävnad finns kvar. Detta leder till att exempelvis antalet blodplättar som deltar i blodets koagulering blir lågt. Dessutom kan det avvikande protein (paraprotein, d.v.s. M-komponent) som tillverkas av myelomcellerna också störa kroppens normala koagulationssystem. Följden av detta kan vara en ökad tendens till blåmärken och blödningar.
C-ANPROM/FI/NINL/0015/3/2022