Diagnos och klassificiering av myelom

Blod- och urinprov

Blodet eller urinen undersöks för avvikande protein som produceras av elakartade plasmaceller, s.k. paraprotein (M-komponent), eftersom det nästan alltid förekommer hos myelompatienter.

Paraproteinnivåerna kann berätta om sjukdomens omfattning och med hjälp av dem kann också effekten av behandlingen uppföljas.

Blodproverna analyseras också för flera andra värden, bland annat antalet röda och vita blodkroppar samt blodplättar(trombocyter).

Bildiagnostik

Bilddiagnostiska undersökningar visar hurdana skelettförändringar myelomet har orsakat. Röntgenbilder tas bland annat på skallen, bäckenet, armarna och benen samt ryggmärgen. Ibland kompletteras röntgenundersökningarna med datortomografi, magnetundersökning eller PET-undersökning.

Benmärgsundersökningar bekräftar diagnosen

Myelomdiagnosen bekräftas med en benmärgsundersökning som omfattar

• sugprov på benmärgen(benmärgsaspiration)
• ofta också benmärgsprovbit(benmärgsbiopsi)

Benmärgsaspiration kan tas från bröstbenet eller beckäbenets nedre delen av ryggen. Provtagningsområdet bedövas och läkaren suger upp provet med en särskild spruta. Vid behov tas en benmärgsbiopsi från bäckenbenet på ryggsidan för att utreda hur mycket myelomceller som finns i benmärgen.

Benmärgsproverna visar om det förekommer störningar i produktionen av blodkroppar och om plasmacellernas antal och utseende avviker från det normala. Förekomsten av myelomceller bekräftar diagnosen och den relativa andelen av dessaceller berättar om sjukdomens omfattning.